-

Ligger kvar i sängen, hoppas känslan ebbar
tills rummet krymper och jag trängs med väggar

För the botten is nådd
Hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka?
Hur kasst kan man må?
Kändes förjävligt innan men det börjar bli lite bättre nu min vän
Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen

men jag lär ju mig aldrig av mina misstag
vilket ämne det jag har en brist av
varför går jag alltid över gränsen
min hjärna den står där brevid när det händer
jag måste ringa runt och be om förlåt
känns som jag hellre vill dö men vi får se hur det går
tacka fan för mina polare har tålamod med mig
hade jag vart dom hade jag knappt tåla att se mig
min kyl den är tom, mina pengar är slut
alla ledtrådar säger: förändra dig nu
patetisk och ynklig, fy fan vilken dag
Jag duschar men samvetet, det sitter kvar

Deppig som jag är börjar jag tänka på annat
som gör mig ännu ännu ledsnare och jag är nästan förbannad
men det som inte dödar mig blir jag ju starkare av
det är dags stirra upp skiten och göra smartare val
så knasst man kan vara, ja man smäller av
och de ät knappt att man klarar sånna sämre dar
innan det går för långt, nu är jag desperat
jag vill ju se till att göra nåt bättre av
denna korta tid som vi har här på denna planeten
kan man inte gå runt och skapa sina egna helveten
äntligen så börjar ångesten släppa
och den bästa medicinen för mig är sånger som denna