Dag 2 – Min första kärlek
Dag två är det inte riktigt, men jag tare såhär.
För er som känner mej så vet ni att jag har haft ett antal förhållanden, dom har vart bra och dom har vart dåliga. Jag ska vara ärlig mot er, jag har tyckt om mina killar och antagit att jag har vart kär, men det slog mej här och dagen att jag aldrig vart kär innan jag träffade Marcus. Jag har antagligen inbillat mej det, låter konstigt men mina "gamla pojkvänner" har jag aldrig kännt mej sårad av, jag har aldrig blivit ledsen för ett bråk som man borde, jag har vänt ryggen till och gått därifrån, jag har aldrig riktigt brytt mej. Kanske är det för att jag är rädd för att bli sårad som dem flesta men jag har alltid, alltid stött ifrån mej killar, vart rädd för att dom ska komma för nära, dra ut mitt hjärta och stampa på det. Men sen jag träffade Marcus så känns det som att ingenting saknas längre så som det alltid gjorde förut.
Vi träffades genom skolan, typ, haha. Började umgås, blev kära. Så enkelt var det. Början av vårt förhållande sög faktiskt, det var riktigt dåligt, vi sågs aldrig och pratade knappt med varandra och vi bråkade hela tiden, när vi väl pratade med varandra så ja, bråka vi. Men senaste månaden (?) så har det blivit jätte mycket bättre, Marcus är den killen som får mej att le för ingenting, få mej må bra och släppa alla problem bara jag tänker på honom. Han får mej lycklig. Så ja, jag kan säga att min första kärlek är Marcus, Marcus Lars Nyberg. I LOVE YOU. Vad som än händer så kommer du alltid ha en plats i mitt hjärta och så länge du älskar mej, så är det du & jag.
För er som känner mej så vet ni att jag har haft ett antal förhållanden, dom har vart bra och dom har vart dåliga. Jag ska vara ärlig mot er, jag har tyckt om mina killar och antagit att jag har vart kär, men det slog mej här och dagen att jag aldrig vart kär innan jag träffade Marcus. Jag har antagligen inbillat mej det, låter konstigt men mina "gamla pojkvänner" har jag aldrig kännt mej sårad av, jag har aldrig blivit ledsen för ett bråk som man borde, jag har vänt ryggen till och gått därifrån, jag har aldrig riktigt brytt mej. Kanske är det för att jag är rädd för att bli sårad som dem flesta men jag har alltid, alltid stött ifrån mej killar, vart rädd för att dom ska komma för nära, dra ut mitt hjärta och stampa på det. Men sen jag träffade Marcus så känns det som att ingenting saknas längre så som det alltid gjorde förut.
Vi träffades genom skolan, typ, haha. Började umgås, blev kära. Så enkelt var det. Början av vårt förhållande sög faktiskt, det var riktigt dåligt, vi sågs aldrig och pratade knappt med varandra och vi bråkade hela tiden, när vi väl pratade med varandra så ja, bråka vi. Men senaste månaden (?) så har det blivit jätte mycket bättre, Marcus är den killen som får mej att le för ingenting, få mej må bra och släppa alla problem bara jag tänker på honom. Han får mej lycklig. Så ja, jag kan säga att min första kärlek är Marcus, Marcus Lars Nyberg. I LOVE YOU. Vad som än händer så kommer du alltid ha en plats i mitt hjärta och så länge du älskar mej, så är det du & jag.
Kommentarer
Trackback
